Gul instinkt

Årets första Slam!

2010-01-12T18:59:00.008+01:00

Rickard: På fredag packar jag pass och bikini och åker till Australien. Open. De första dagarna blir det lite roadtrip i Laverland men sedan tänkte jag slå camp i Melbourne Park. Antar att jag då kommer att vilja spotta ur mig lite tennisrelaterat trams i realtid, något ni kommer att kunna följa i rutan till höger eller på Twitter.

Fullträff

2010-01-10T13:23:00.003+01:00

Rickard: Titta på dom. Guldet, glimret, ögonen, frisyrerna. Dom är ju gjorda för varandra.

Gult nytt år!

2009-12-31T15:50:00.006+01:00

Rickard: Årets sista dag. Runt om i världen rundas det av med skumpa och skratt. I Sydamerika kan vi ana att Nalle, trots tidsskillnaden, redan startat igång grillen. Nere på Costa del Sol trimmar Nando sin redan silkeslena bröstkorg innan det blir pub crawl med hela Davis Cup-laget i Torremolinos. Wawrinka försöker göra sig fin någonstans i Lausanne, men det går sådär. Och Down Under har Hewitt just avverkat sitt tredje intervallpass i brännande hetta innan solen sakta börjar gå ned.

Ja, snart klämtar klockorna som förkunnar att vi har fyra nya Slams att se fram emot. Vi skålar för Feds alla triumfer, vi ger varandra fyllelöften om att börja bry oss mer om Robredo och vi ringer ut Andy Murray i den bistra nyårsnatten.

För ska jag ge mig på att blicka lite framåt så är det just Aids som vi måste hitta ett botemedel emot 2010. Smuts är inte längre Feds stora hot, jag har ju till och med börjat gilla honom lite som ni vet. Men som den superhjälte Fed är kommer det alltid att finnas någon illvillig superskurk som ska ställa till det i hans värld. 2008 och -09 var det Smuts, som med sina schizofrena drag mördade spelare efter spelare på touren. Inte sällan dog de med ett stort förvridet leende. Han var klurig, oförutsägbar och tuff. En värdig villain helt klart.

Men nästa år kommer Pingvinen att slå till i Fedham City. Ett missfoster som blev nedkastad i en å av sina föräldrar då de tyckte att han var missbildad och ful, men han flöt vidare från avloppet till futures, vidare till challengers och ATP, där han nu mycket defensivt och fegt skjuter krumma passeringar på sina motståndare från skuggorna bakom baslinjen. Till och med hans enda flickvän fick nog och lämnade honom nu i vintras. Med sitt kroppskomplex som starkaste drivkraft kommer han att bli livsfarlig.

Ja, så går mina sista tankar för det här året. Om två veckor åker jag till Melbourne för att dricka Foster´s, titta på Wozniackis morgongymnastik och flukta efter schweiziska tvåbarnspappor. Kanske hörs vi då!

18-21 - Lost and Found

2009-12-21T22:38:00.021+01:00

Rickard: Som ni märkte så föll det ned någon meter snö utanför fönstret och helt plötsligt kändes det mycket roligare att försvinna ned i den istället för i minnenas träsk. Så då gjorde jag det. Men några saker till har jag att avhandla innan jag lägger -09 åt sidan.

Vi börjar med att tömma lost and found-lådan i lillhjärnan.

Året började med att Smuts bytte Wilson mot Head och skyllde alltifrån sin dåliga serve till albanernas genpool på sin nya sponsor.

Och lagom till Indian Wells hade Nando fått knulla 300 flickebarn på tre kontinenter. Det måste firas tänkte han och skaffade sig en otidsenlig mohawk-frilla.

Under Madrid hade någon nervös roddare med John Hinckley-komplex laddat konfettikanonen med TNT. Fed och lill-Marat överlevde dock attentatet och prisceremonin blev till ett apkalas på Skansen-Akvariet.

Det är inte lätt att hitta en flicka som blir våt av att se dig slå en drive-volley. Men Haas har gjort det. Och när han slog Smuts i Halle kunde man följa Sara Fosters mest primala sexualdrifter från första bänk.

In i Wimbledon klev han som en Dressman-knullad servitör med en bögslunga som såg ut som en After Eight-ask. Ut klev han klart värdigare.

Vad får man om man tar ängens vackraste vildhäst, trycker in den på en cirkus och låter Bronett-bröderna gå loss på den med ridspön? Marat Safin. 12 år i tyglar men nu är du äntligen fri igen!

Du är lik Muhammed Ali. Vi fattar. Lägg ned nu för i helvete!

Och så hoppas vi att Rafa får sig en sillsmörgås eller två under julledigheten. 13 raka game mot Berdych i Davis Cup-finalen var ett friskhetstecken men till Monte-Carlo 2010 vill jag se minst 10 kilo muskler till. På vardera arm.

17 - Eftersnacket

2009-12-17T22:29:00.008+01:00

Rickard: Jag minns förra sensommaren när Delpo vann 23 matcher i rad och kammade hem fyra bucklor straight. Kul run för lillkisen tänkte jag då. Och när han kom in i topp 20-familjen behandlade jag honom styvmoderligt. Jag hade ju min argentinare sen gammalt att hålla i liksom, kände inte att jag behövde en lycksökare till. Året gick mot sitt slut och min gamla Nalle satte honom på plats i Basel och Paris för att avsluta året med att skälla ut honom efter Davis Cup-finalen.

Men Delpo segade sig fast i toppen under 2009, trängde sig in på topp 10 och jag förstod att jag på allvar behövde förhålla mig till honom. Inte minst efter att Nalle hade satt sin sista flintastek. Året rullade på, vi lärde oss att trivas ihop till semi ungefär, men sedan sa jag stopp. Han ville hela tiden längre, men jag kände att där fick det räcka. Vår relation fastnade där, gick på tomgång. Men så kom US Open-finalen. Eller rättare sagt, post match-intervjun efter finalen. Det var första gången jag hörde lillkisen snacka. Ödmjuk, varm, blygsöt och alldeles, alldeles... underbar!

Det var ett ögonblick som fick vår relation att ta ett nödvändigt steg framåt. Nästa år vill jag tillbringa fler finaler ihop med honom.

16 - Svettigaste tresetaren

2009-12-16T14:20:00.003+01:00

Rickard: Kanske ska slänga in här - utan Rafa that is. Och här faller min röst på finalen mellan Robredo och Pico i Buenos Aires. Den hade allt förutom ett lyckligt slut. Den var tajt som en 16-årig badmintonflickas röv. Juan slängde sig gång efter annan över gruset som en frustande matador. Tappade ledningar. Kom tillbaka. Tappade igen. Höll på att vinna. Men förlorade. Och brast ut i ett massivt hulkande. Det var en fantastisk liten gottis en svensk mörk februarinatt.

15 - Våldtäkten

2009-12-15T18:46:00.003+01:00

Rickard: The first rule of tennis is, you do not touch the Mighty Fed. The second rule of tennis is, you DO NOT touch the Mighty Fed. Det här är grundläggande jävla regler som går tillbaka ända till den 8 augusti 1981. Men så under Franska Öppna hände det som fick en hel värld att hålla andan av förskräckelse.

Jag vet inte hur ni kände, men precis så här kände jag.

14 - Den 6 juni

2009-12-14T14:43:00.007+01:00

Rickard: Runt om i Sverige hissade man flaggor, sjöng nationalsången och pratade tennis. Det låter fint, men se det var det inte. Jag kände mig som Mel Gibson. Alla ville prata med mig om vad jag tyckte och tänkte men själv ville jag bara odla skägg och smyghata folkgrupper i fred.

Allt stod på spel. Men redan efter några game släppte anspänningen, nummer 15 var klar. Jag kunde andas ut, bli full och gå vidare i livet. Men den 6 juni skulle visa sig vara en ännu viktigare dag för tennisen än vad man först kunde tro.

För nere i Mellaneuropa satt en belgiska och tittade på sin första tennismatch på 13 månader. Ja, jag pratar om Justine. Efter att ha fyllt sitt pensionärsliv med välgörenhetsarbete i Kongo, skidåkning och historieböcker, ville hon nu se om Fed kunde ta hem även gruset.

“I started to feel something strange. I couldn’t believe that this thing inside my heart that I thought was dead was coming back — this thought that I could walk on the court again.”

Efter några dagar vågade hon sig ut på banan, satte på sig sin keps och omedelbart rann safterna till. "I felt it, I still had the passion". In i närmsta butik, 14 nya racketar inhandlades och återkomsten var ett faktum.

13 - Minnena som föll bort

2009-12-13T18:29:00.005+01:00

Rickard: Det hinner hända mycket under ett år. Vissa saker minns man, annat faller ur minnet. Alla kommer vi att minnas när Obama blev vald till USA:s president, färre av oss kommer att tänka tillbaka på när Dalia Grybauskaite valdes till Lituaens nya president. När vi berättar om 2009 kommer vi att berätta om att det var då Michael Jackson dog. Det är i alla fall troligare än att vi nämner Jarl Alfredius bortgång samma år. Svininfluensan glömmer vi inte heller men koleran i Zimbabwe i våras har vi redan glömt bort.

Så under dagens lucka är det tomt. För idag minns jag allt som jag glömt bort.

Det rör sig om allt ifrån Montanes båda titlar till Bellucis seger i Gstaad. Jag minns också att jag inte kommer ihåg en enda av Tipsarevic´s 55 matcher och skulle någon säga till mig att Ginepri gick och vann Indianapolis så skulle han eller hon mötas av en tom, frågande blick. Och har Mario Ancic lagt av så skulle någon behöva påminna mig om det också.

12 - Vändpunkten i Madrid

2009-12-12T21:09:00.006+01:00

Rickard: Så här var läget i maj. Nadal var överlägset överlägsnast. Sen kom ett gökbo från Basel och därefter kom en stabil Djokovic. Men det här var före den där semifinalen med det där tie-breaket. Över 4 timmar av våldsamt bra spel som slutade med att hela spelkartan ritades om för resten av -09.

Smuts gick ut i tårar, bröt ihop på presskonferensen och var inte att räkna med under resten av utesäsongen. "I can admit now that after that match I experienced a little mental breakdown", sa han för några veckor sedan.

Nadal å sin sida hade malt ned sina knän till grunden och fick gå upp mot Fed i finalen med gikt upp till bröstvårtorna. Och efter fem raka förluster vann Råger så äntligen mot Rafa. En ett och ett halvt år lång förbannelse hade släppt.

Ja, resten är, så här på sluttampen av året, historia. Fed dansade hem två Slams, Nadal tog inte ett enda danssteg till och Smuts lärde sig inte föra förrän i Beijing i oktober.

11 - Kyssen

2009-12-11T15:09:00.008+01:00

Rickard: Ligger man på topp 10 i världen borde man vara en världsstjärna. Men Kolya blir inte ens igenkänd av sin högstadielärare. Inte ens när han var världstrea 2007 fick han någon klädsponsor. Han är yrkesmannen som arbetar i det tysta. Förlorar han är han en ukrainsk fuskare. Vinner han bryr sig ingen. Under anklagelserna mot honom 2008 var han mer bespottad än en kåt Tiger Woods. Och under våren 2009 drogs han med skador från häl till höft.

Men den uträknade underdogen kom tillbaka. Och som ni vet gillar jag underdogs. Mycket. I oktober tog han hem Malaysia och i Shanghai kom den stora revanschen. Efter att ha slagit in matchbollen mot Rafa sprang han fram till sin fru Irina, som med glädjetårar rinnande längs kinderna gav honom den största kyssen en man kan få. "Du är bäst i hela världen och du är bara min"-kyssen. I bara farten tog han sedan hem Masters Cup.

10 - Vackraste klippet

2009-12-10T10:26:00.004+01:00

Rickard: Ibland gör skönhet ont. Ja, det är möjligt att det är så Lopez tänker när han ser sig själv i spegeln på morgonen, men jag tänker på något annat. För eftersom Fed med sin spröda Mr. Glass-kropp bara behagar spela dussinet tävlingar per år, så får man en del tid över till annat. Som att dyka ned i YouTube och leta efter pärlor.

Och årets vackraste video stod signaturen "RFExperience" för. Har ni inte kollat in dennes kanal har ni verkligen en härlig luciahelg framför er.

9 - Andys oflyt

2009-12-09T14:08:00.009+01:00

Rickard: Min relation till Grisvalken har aldrig varit okomplicerad. Ibland ser jag en sarkastisk bully med neurosedynskadad backhand, andra gånger ser jag en witty kille med snabba oneliners och känsliga handleder. Min ambivalens inför honom har under årens lopp grävt djupa tvetydiga hål i mig. Men under 2009 hände något.

Under första halvåret började han bygga sitt förtroendekapital. I Melbourne och Indian Wells sopade han rent från Smuts, samtidigt som han förlorade smakfullt mot Fed i Melbourne, Miami och Madrid. Och dessutom hade han det goda omdömet att lägga sitt eget bröllop en vecka efter Feds och Mirkas. Han visste precis sin plats.

Så kom Wimbledon. I brist på Smuts avlivade han Aids och tog sig till en på förhand odramatisk final där Fed skulle få sola sig i den historiska glansen. Men matchen den 5 juli blev som bekant något helt annat och direkt efter matchbollen kändes inte Feds nittonde vinst mot honom lika kul som de arton tidigare.

Under det andra halvåret drabbades han sedan av ett otroligt oflyt. Knappa förluster mot Delpo i Washington och Montreal följdes upp med fitthårs-förluster mot Scooby-Doo i Cincy och Isner i New York. Och så kom en skada på det. Helt plötsligt saknade orättvisan proportioner. Det kändes som att Yin och Yang hade fått för sig att gruppvåldta honom. Men istället för att bittra ur tog han det som en man och åkte hem till frugan och softade. Sånt inger respekt.

Så när Andy och jag nu gör gemensamt bokslut för -09 gör vi det med svarta siffror.

8 - Blågul stolthet

2009-12-08T13:51:00.008+01:00

Rickard: Om inte Federer blir en egen självständig stat kommer jag aldrig att följa tennisen med nationalistiska ögon. Tennisspelare shall not be judged by the color of their skin or flag but by the content of their kuk. Det är en liten livsfilosofi jag har.

Men två gånger i år rann det blågula blodet ändå till. Och båda gångerna var det Vinci som gjorde mig stolt som svensk. Första gången var i mars när vi mötte Israel nere i Malmö. Mina förväntningar på Andreas var låga men in kom en Braveheart-laddad viking och slogs för sitt land utan en tanke på sitt eget liv. Det andra tillfället bevittnade jag och Johan från ringside. Semifinalen i Båstad. Efter ett svagt första set reste han sig och började kötta hårt och smart. Han förlorade matchen men försvarade verkligen våra färger med en ära den juli-lördagen.

7 - Danskt kött

2009-12-07T14:47:00.004+01:00

Rickard: När året började trodde jag mest på Ivanovic, det ska jag erkänna. Adidas var då duktiga på att trycka in henne i tajta "Entrapment"-munderingar. Men sen spottade Hantuchova upp sig förbannat bra både i aprilnumret av Hello! Magazine och Sports Illustrated Swimsuit Edition under försommaren. Inte helt oväntat tog Alona Bondarenko upp kampen i majnumret av franska FHM. Sommaren var sedan vigd åt Sharapovas återkomst på gräset. Men så under hösten slog ett danskt flickebarn ut i full blom och sopade mattan med motståndet. US Open var startskottet, detta följdes upp av krampattacken i Doha i oktober och därefter defilerade hon i mål under semestern på Mauritius i november.

6 - Rötmånaden

2009-12-06T17:48:00.003+01:00

Rickard: Efter Wimbledon kände jag mig lika utarbetad som ett Gul Blend-rökande vårdbiträde i Skövde. Roger hade blivit helgjutet historisk och alla andra var skadade. Fram till New York väntade US Open Series som brukar ha sin naturliga och fuktiga plats under sensommaren. Men det var innan Scooby-Doo och hans frat-samurajer började anordna keg-partyn under matcherna och skrika hem en massa segrar. Bill Tilden vände sig i sin grav och fick inte ro i sin kista förrän Querrey skar upp röven på ett glasbord i september.

5 - Sampras filtkostym

2009-12-05T20:01:00.005+01:00

Rickard: 5 juli. Finalen i Wimbledon skulle avgöras. Borg var där, Nastase likaså. Laver, som såg ut som en sköldpadda som krupit ur sitt skal och solbadat i ett dygn, ja han var också där. Men så helt oförhappandes dyker Pistol-Pete upp från ingenstans och slinker ned i den kungliga boxen. Influgen under radarn direkt från Kalifornien. Ett ögonblick som skulle kunnat ge mig ståkuk fram till mitten av augusti. Men tyvärr kunde inte storheten i stunden sjunka in eftersom en massa telefoner helt plötsligt började ringa på högsta volym. Och varje gång jag svarade var det 1999 som skrek att det ville ha tillbaka sin kostym och sina glasögon.

4 - Vattenflaskorna

2009-12-04T15:30:00.007+01:00

Rickard: Hur lär man känna tennisspelare? Jo, man iakttar noggrant hur de behandlar sina vattenflaskor. Gör detta och du kan få skåda rakt in i deras själar. Johnny Mac i Stockholm -84 är nog det mest kända exemplet. Men ta även Verdasco i år. Tror ni att det var en tillfällighet att hans sportdryck var grön i AO och gul i Masters Cup? Notera då vilken kulör hans t-shirts hade vid dessa tillfällen.

Men mest minns jag ändå 2009 års båda världsettor. Först ut var Rafa i Rom när han 0.48 min in i nedanstående video sprang in i sina egna vattenflaskor. De efterföljande sekunderna bjuder på en resa in i djupet hos en mycket orolig människa.

Den andra händelsen utspelade sig i Madrid bara ett par veckor senare. Fed slaffsade bort sig mot Smuts, trashade sitt racket och gick och satte sig för 90 sekunders kontemplation. Efter några klunkar, 1.22 min in i videon, kommer ett i min värld klassiskt schweiziskt knyck.

3 - De goda vädergudarna

2009-12-03T10:13:00.003+01:00

Rickard: Mycket kan man säga om året men vi hade i alla fall tur med vädret. Först var det solen som fräste sönder Smuts i kvarten mot Roddick i Melbourne och lite senare på våren blåste vinden och Nadal bort Aids så det yrde om det i Indian Wells-finalen. Och när väl Clijsters och Serena fick lira semifinal i US Open efter dygn av hällregn var köttröven så irriterad att hon både förlorade och mordhotade en koreansk liten tant.

2 - Knark och horor

2009-12-02T16:08:00.004+01:00

Rickard: Under lucka två hittar vi sånt som får tennisklubbsverige att skita i brallan av politisk korrekthet. Strax innan blåsipporna slagit ut hånglade Gasquet upp en cocaine chic-modell i Miami. Efter en vår med tre semifinaler och en makalös match mot Gonzo i AO kissade fransmannen näskaffe i en burk och vips så var den säsongen förstörd. Och i oktober knallade min gamla favorit, den bortskämda slyngeln Ernests Gulbis, in på Sheraton på Tegelbacken för att få sig ett prisvärt blåsjobb. Men Pim-Pim agerade snabbt moralens väktare, hängde ut honom på sin blogg och farbror blå satte honom på första bästa Tallink-färja hem.

Två händelser som Safin skulle sammanfatta som "en bra lördagkväll".

1 - Mirkas bröst

2009-12-01T17:42:00.004+01:00

Rickard: Ja, det började för ungefär ett år sedan. Hon dök upp i Melbourne med en moderlig aura och en frodig rondör. Men inte ens när vi fick veta att den schweiziska storken var på väg i mars kunde vi ana var barmen var på väg. Under Paris började man ana. Men när Federer vann tredje omgången mot Kohlschreiber i Wimbledon stod det klart - brösten hade då blivit så mjölktunga att hon inte kunde klappa händerna. Det var ett vackert ögonblick.

Gul adventskalender

2009-12-01T17:18:00.006+01:00

Rickard: Medan Federer ligger och pillar sig i naveln på Maldiverna har det blivit dags att sammanfatta 2009. Varje dag fram till jul kommer jag därför att välja ut slumpmässiga minnen från det gångna året.

Tennistant

2009-11-02T19:54:00.004+01:00

Rickard: Ingenting av värde händer på touren just nu. Det vet ni. Nej, hösten är istället en tid för rekreation och framåtblickande. Man vilar upp sig, bokar biljetter till Melbourne, umgås med familjen, spelar lite tennis i sin hemstad och äter Lindt-choklad. Det är ett vinnande recept för Federer så jag har ingen anledning att göra annorlunda.

Och om bara några dagar kommer Agassis självbiografi ut. Och den kommer att bli smaskig! Vi har redan fått reda på att han älskade känslan av metaamfetamin och förlorade Roland Gaross-finalen -90 av rädsla för att toupén skulle lossna.

Sport och politik

2009-10-15T00:17:00.005+02:00

Rickard: Tack gode jävla Gud för att inte norrmännen arrangerar någon Slam.

“In a break with tradition, the Wimbledon committee awards the 2010 men's singles title to Andy Murray on the grounds that he has great potential, is trying very very hard and, generally speaking, people think he will deserve it one day."

We´re gonna party like it´s vecka 40

2009-10-03T20:15:00.005+02:00

Rickard: Om en vecka är det Masters-dags och efter det kommer cirkusen till Stockholm. Men det är då. Nu är det lördagkväll!

Tidens tand

2009-09-27T20:09:00.002+02:00

Rickard: Kvinnan till vänster vann just sin åttonde WTA-titel. Kvinnan till höger har fobi för att betala räkningar och åkt skitmycket taxi för våra pengar. Men det vore orättvist av mig att jämföra deras karriärer. Jag nöjer mig med att konstatera att båda precis fyllt 39 år.

The Great White

2009-09-23T16:29:00.002+02:00

Rickard: 2007 tog Marat Safin en paus. Han kom på att han skulle bestiga Cho Oyu i Himalaya. Världens sjätte högsta berg på 8201 meter. Det slutade med att han åkte upp till basecamp på 3000 meter, rökte cigg och drack starksprit i en månad för att sedan ta jeepen tillbaka till civilisationen.

Nu tänkte jag se om jag kan slutföra det Marat påbörjade. Alltså inte att leva ett dekadent eremitliv i Tibet, utan att kliva upp på ett 8000-metersberg. Min resa mot detta mål kan ni följa på www.notestament.blogspot.com

För mig var du aldrig borta

2009-09-23T10:34:00.003+02:00

Rickard: När en belgisk blaska i förra veckan snappade upp att du hade sprungit in i en tennisshop och köpt 14 nya racketar, ja då förstod jag vad som var på gång. Nu blir jag så illa tvungen att åka till Melbourne i januari.

Unfinished business

2009-09-18T08:58:00.004+02:00

Rickard: I nästa vecka ska vi styra upp t-shirts till er som förhandsbeställt. Och så ska jag berätta om hur jag har tänkt slutföra det Safin en gång påbörjade.

Don´t push it

2009-09-16T14:58:00.002+02:00

Rickard: Pampas i all ära, men ganska exakt just här drar jag min gräns.

Viva Pampas!

2009-09-15T02:29:00.005+02:00

Rickard: "Survival of the fittest" håller inte som förklaringsmodell hela vägen. Det är inte det starkaste eller snabbaste eller giftigaste djuret som vinner. Det är det hungrigaste. Och det var rätt uppenbart vem som var den utsvultne ikväll.

Delpo är precis rätt person att bryta igenom Fedal-hegemonin. Inte Aids, inte Smuts. Vinsten lämnar ingen vidrig stank av sjukdom eller ohyra efter sig. Bara en ungdomlig och inspirerande känsla. En känsla av att allt kanske inte var bättre förr. Och det är precis så jag vill att generationsskiften ska kännas.

I Wikipedia står det att "The venom of a King Cobra is so deadly it can kill a full grown Indian Elephant in 3 hours". I det här fallet tog det exakt 4 timmar och 6 minuter.

Going the distance!

2009-09-15T01:51:00.002+02:00

Rickard: Var det inte precis det här jag önskade? Imorgon vabbar jag med hela mitt folkhemshjärta!

2-1 till surikaten

2009-09-15T00:46:00.005+02:00

Rickard: "When I wanna talk, I´ll talk. Don´t tell me about the fucking rules, ok?"

Black Cobra is back

2009-09-15T00:06:00.002+02:00

Rickard: Nobody puts Delpo in a corner!

Into the wild

2009-09-14T22:49:00.004+02:00

Rickard: Hur snabb är Roger Federer?! Jo, jag ställde just årets mest retoriska fråga. Delpo är en kobra och övertygad om att han kan dödsspotta ihjäl vem fan som helst på en tiondel. Han loskar alla som ifrågasatt Darwinismen i nyllet och borde enligt alla naturlagar vara i toppen av näringskedjan.

Men ni har själva sett det på Animal Planet. Första gången en kungskobra möter en surikat. Förvirringen, det plötsliga rädslan, paniken. Allt ormen trott om sig själv sätts ur spel. Surikaten springer omkring och studerar. Leker. Ger inte ormen någon tid överhuvudtaget. Och innan kobran hunnit reflektera mer över sin egen dödlighet och självbild är den halvt uppäten.

Där har ni US Open-finalen just nu.

Smuts dilemma

2009-09-14T16:15:00.002+02:00

Rickard: Mitt förra inlägg utgör också grunden i Smuts eget moment 22. Vi vet att han drivs av primärt två starka drivkrafter - att vara publikens favorit samt vinna dom stora titlarna. Men för att vara älskad måste han dra ned på sin tävlingsinstinkt vilket medför att han loosar mer. Och för att vinna mer måste han bli mer tävlingsinriktad vilket gör att han blir mer hatad.

Lurigt värre.

Dr. Smuts and Mr. Nole

2009-09-14T13:32:00.006+02:00

Rickard: En sak ska man ha klart för sig. Det finns faktiskt ingen bättre förlorare än Djokovic. Som igår - han var allt igenom charmerande spexig, visade både respekt och ödmjukhet och tackade för matchen som om han hade varit Mr Darcy i "Stolthet och Fördom". Väldigt likable helt enkelt.

Nej, problemet med Smuts är att han är en så äcklig vinnare. När han i segerruset förvandlas till en en Arkan-tiger och ögonen börjar lysa av nationalism och galenskap. Men så länge hans självförtroende inte får storserbiska vingar och karln inte når längre än till semifinal i Masters och Slams så tycker jag att han är en riktigt trevlig prick.

Can I get a Fedelujah?

2009-09-14T01:14:00.005+02:00

Rickard: Det här var sannerligen en söndag med frikyrkliga förtecken. Delpo spelade drömtennis och snärtade sönder Rafa som dessvärre blir borta en månad på grund av sin spruckna mage. Det killar till i kuken varje gång Pampas-pojken slår en forehand. Han ser ut som en arg semesterfirare som försöker slå ihjäl en geting med gårdagens Expressen. Idag mosade han ett helt getingbo Kill Bill-style.

Som om inte det räckte var Fed på lekhumör också. Redan i slutet av första set satt jag och kastade mina underkläder på teven och skrek av förtjusning. Sen kan man ju också avsluta matcher på olika sätt. Fed gjorde det på sitt.

Ömsesidighet

2009-09-13T14:47:00.003+02:00

Rickard: "I swear to God, I feel like taking this ball and shoving it down your fucking throat". Tack för att du satte ord på det jag känt för dig i 10 år nu.

Dagens lirare

2009-09-12T19:54:00.004+02:00

Rickard: Man bara måste beundra den här mannens inställning.

Vackra toner mellan raderna

2009-09-12T11:41:00.004+02:00

Rickard: Mitt i vätan stötte jag på en intervju med Placido Domingo. Tydligen hittade han en lucka i sitt tajta liv och åkte över för att stötta Rafa mot Gonzo i veckan. Fint gjort, men ännu mer elegant var hans korta instick om världstoppen idag.

"I love to watch Rafa play. I think right now we have a golden age in tennis, with Rafa and Roger, and Djokovic and Del Potro."

Dagens skämt

2009-09-11T12:02:00.005+02:00

Rickard: Så har Heads PR-avdelning slagit sina trötta huvuden ihop och skapat en osmaklig och flashknullad sajt där man kan skicka meddelanden till sina vänner genom en digital tennisboll. Tack och lov för content!

Vår överkvinna

2009-09-11T00:21:00.003+02:00

Rickard: Man kan såga spelare på många olika sätt. Ja, ni kanske har märkt att vi gör våra små tappra försök emellanåt. Men vi kommer aldrig att komma i närheten av den här motorsågskapningen i höjd med CP-knölarna. Notera det subtila huvudknycket och den redan klassiska betoningen av ESPN:s egen hushäxa Pam Shriver.

Kexet

2009-09-10T20:43:00.004+02:00

Rickard: Jag blev helt plötsligt väldigt sugen på en kexchoklad.

Apropå slaktade elefanter

2009-09-10T17:06:00.005+02:00

Rickard: Under ESPN:s sändning av Nolando-matchen igår fick kommentators-hytten storbesök av Ivan Lendl. Det pratades strängar, Rod Laver och semesterhus i Connecticut. Men det är egentligen irrelevant vad han pratade om. Det var hur han pratade som framkallade minnen. Med knarrande öststatsbrytning rörde han sig initierat mellan samtalsämnena utan att hans röst avslöjade en enda mänsklig känsla. Och jag saknade honom.

För Lendl var en transylvansk best. En Ivan Drago. Att vinna var överordnat allt. Och en sån karaktär behövs på touren. Kanske inte som världsetta i typ sju år men det vore trevligt med någon på topp 10 som blir kåt av att se blod. Jag tänker på vad Mike Tyson sade efter att ha knaprat i sig Holyfields öra. "I wanted to inflict as much pain as possible". Där har du rätt anda!

Och så tänker jag på en av kvällens kvartsfinaler. Gonzo har fan lite Lendl i sig. Om han uppträder som mot Masken i Miami så kan det bli rätt gött i natt faktiskt.

Arthur Slash

2009-09-10T04:20:00.005+02:00

Johan: Matchen så här långt:

Ruskigt riktad reklam

2009-09-10T00:22:00.004+02:00

Rickard: Den här bollen dömdes ut av både linje- och huvuddomaren.

Drömfinalen

2009-09-09T18:02:00.007+02:00

Rickard: Idag har jag gått i finaltankar. Följ med in i ett grubblande förmiddagshuvud.

"Ok, övre halvan. Fed till final, det är sen gammalt. Först svenskmos. I semin får han gärna tvåla till Smuts. Nedre halvan, där är det lurigare. Rafa? Det klart grabben ska ha en semifinal. Okej, sista kvarten. Cilic. Ser han ut som en muräna? Jo, det gör han fan. Men hans uppdrag är avklarat nu. Delpo mot Nadal i semi. Så vill jag ha det. Nu vill jag ha lunch.

Det är då helvete vad dom ska snåla med bulgurn! Okej, vill jag ha en Fedal igen? Ja. Nej, det vill jante. Eller jo, i sak. Men inte nu. Lura på alternativet. Tänk en final mellan Del Potro och Fed. Det skulle vara logiskt och fint på nått sätt. Delpo fick monstersmisk i Australien, lite lätt spanking i Madrid och i Paris fistfuckade dom varandra näästan lika hårt. Och dessutom gillar jag ju Pampas-pöjken. Han är fan värd en Slam-final. Och en Masterstitel. Han kan få Paris innan London sen. Bra. Det blir skitbra."

Andy till hundhimlen

2009-09-08T21:17:00.005+02:00

Rickard: Om Murray hade varit en hund skulle jag ha tagit ut honom på bakgården och skjutit honom nu. För både hans och vår skull.

Just nu: Murray mot Cilic

2009-09-08T20:10:00.005+02:00

Rickard: Var lugn. SVT24 gör först ett besök i Italien där vi får lära oss hur ost tillverkas. Och som inte det vore gott nog får vi lära oss mer om skinka också. Därefter bjuder public service oss på en teaterföreställning om två män som ångrar att dom opererat sig till kvinnor. Efter det kan ni ratta in tennisen igen och se Rafa smiska upp den där franska crackmissbrukaren.

Min inre röst

2009-09-08T18:38:00.003+02:00

Rickard: På ett möte idag ombads jag att beskriva mig själv i tre ord. Röd, vit och kåt var de epitet som kom till mig snabbast.

Pausfågel

2009-09-08T09:44:00.003+02:00

Rickard: Och på ljugarbänken går livet sin gilla gång.

"Ja kommer inte ihåg vilken som blev Kung Keno men nog fan var 43 och 67 me i rätta raden..."

Karlar, ge mig mer spänning

2009-09-07T23:17:00.007+02:00

Rickard: Det här var som att ligga med Jessica Alba. Man ser fram emot det som fan, det är trevligt i början men det blir fort jävligt tradigt. Överlag tycker jag inte att det levereras tillräckligt med dramatik på herrsidan. Lite Dent här, lite Isner där men i stort alldeles för förutsägbart. 14 av de 16 högst seedade i åttondel.

Nej, tacka vet jag damernas hawaii-spel med black-outs och dubbelfels-orgier. Det är inte alltid vackert att titta på men helvete vad spännande och skoj det är. Ungefär som att ligga med Blanka Vlasic.

I cast you out, unclean spirit!

2009-09-07T13:56:00.006+02:00

Rickard: Gårdagens Koellerer stod faktiskt inte österrikaren själv för. För efter att ha loosat fyra matchbollar i ett evighetsgame och sedan två till i tiebreaket i andra set, flög helvetets alla demoner in i Zvonareva. Tänk slutscenen i Hellboy när Rasputin trycker in Ron Perlmans högerhand i det där stenblocket för att befria "The Seven Gods of Chaos".

I början av tredje set började hon ursinnigt att riva av tejpen från benen för att sedan skrika på domaren för att hon inte fick av den. Därefter ramlade hon omkull och startade då att våldsamt slå sig själv flera gånger. Och efter att ha förlorat avgörande set med 6-0 trashade hon racketet mot nätstolpen och sprang ut hysteriskt hulkande.

Ett spektakel väl värt att offra en natt på!

Fira med antibiotika

2009-09-06T23:42:00.002+02:00

Rickard: Håller jag på att bli hypokondrisk eller är det en Federer-böld jag skönjer på höger kindben? Nej, nu tänker vi inte mer på det. Grattis Kim!

Heja Göteborg

2009-09-06T23:04:00.003+02:00

Rickard: Elf tappar sitt spel i andra set och förlorar med 6-3 mot Psykfallet. I början av tredje går argentinaren in i väggen. Hoppas inte det innebär att han går in i väggen bara.

Örongodis

2009-09-06T21:27:00.004+02:00

Rickard: "He plays like a broke man, that´s why I love him". Expertkommentator John McEnroe summerar Rafas insats mot den andre snubben. Sug på den du, Rolf Norberg.

Skadat sidbyte

2009-09-06T21:02:00.002+02:00

Rickard: Vad fan händer? Almagro får en omvänd CPR medan Rafa får sin njure bortopererad.

Den amerikanska drömmen

2009-09-06T20:00:00.004+02:00

Rickard: Det här är något annat än vad lallarna på Eurosport sysslar med. I USA vet man hur man producerar grejer. Pricksäkra nulägesanalyser blandas upp med flashiga specialeffekter. Man vet när man ska vara tyst och man vet när det är på sin plats att lägga ut orden. Man tappar aldrig tempo men man blir heller aldrig för forcerad. Känslan är jämn och bekväm. Det här är tennis som tas på allvar. Av proffs. Och fan vad jag njuter.

Fuck you Freud

2009-09-06T14:52:00.009+02:00

Rickard: I natt drömde jag att jag förlorade en femsetare mot John Isner. Vi spelade på en altan med galgar istället för racketar och jag hade svårt att få tryck i slagen. Ur ett svajande axfält kommer då Nando och berättar att han lider av manodepressivitet. Mycket gentlamannamässigt erbjöd jag honom att få ligga med Wozniacki. Han avböjde men föreslog att vi skulle gå på maskerad med serietidningsskurk-tema. Sure. På partyt var alla där. Davydenko uppsminkad som Jokern. Serena var Cruella de Vil och Djokovic kom som Gargamel. Själv var jag utklädd till Rosa Parks. Jag blev full på bål och vaknade snorig.

Med några mindre avvikelser tror jag faktiskt att min dröm summerar dag 6 på ett rätt bra sätt.

Judgement day runt knuten?

2009-09-05T22:49:00.005+02:00

Rickard: Kommer det att slå ned en meteorit stor som Svealand imorgon? Muterar sig H1N1-viruset med ebola över natten? Kliver Gud själv ned på jorden i soluppgången på sin lediga söndag och ber oss alla att fara åt helvete? Ja, något jävelskap väntar om man får tro den här knappt 18-åriga tjejen. Hon lirar just nu som om det inte finns någon morgondag.

Upp på benen!

2009-09-05T19:02:00.004+02:00

Rickard: Kom igen nu! Leka häst får du göra med dina döttrar. Här på Arthur Ashe spelar vi tennis. Varför jag tittar på en grynig piratsändning från Taiwan? Fråga Folke.

The Incredible Dent

2009-09-05T15:17:00.005+02:00

Rickard: Godmorgon, sovit gott inatt? Själv har jag legat under täcket med US Open-radion och lyssnat på årets mest dramatiska match.

Hur det är med knäna?

2009-09-05T03:33:00.003+02:00

Rickard: Ser rätt okej ut dom första 19 bollarna i alla fall.

Poetry in motion

2009-09-05T01:30:00.006+02:00

Rickard: Hur fan kunde du släppa ifrån dig den här belgiska pärlan, Hewitt? Nu sitter du där med en intorkad kostterapeut från Wales medan ditt ex spelar så vackert att hon får världen att glömma Henin för en stund. För första gången på ett och ett halvt år njuter jag av att se en kvinna spela tennis. För själva spelets skull.

Fredagkväll

2009-09-04T21:20:00.004+02:00

Rickard: Vissa kanske ser mig som en ensam och tragisk människa utan socialt liv. Jag ser mig själv som en ambitiös folkbildare som är mån om att rätt information sänds ut till allmänheten.

Gissa könet

2009-09-04T19:34:00.004+02:00

Rickard: Jag har alltid haft lätt för att komma ihåg ansikten, men desto svårare att pinpointa folks kön. När jag ser Schiavone blir jag till exempel väldigt osäker. Är det Canas som har dragit en rövare och satt på sig minikjol? Kan man ringa IAAF och be dom gå Caster Semenya över hennes/hans röv?

Faderlig gränsdragning

2009-09-04T17:34:00.004+02:00

Rickard: Jag tror på en fri uppfostran. Nyfikenhet och mod hos små barn ska uppmuntras, inte beläggas med skam eller skuld. Detta gäller inte minst språket. Att upptäcka och experimentera med sitt språk tror jag är viktigt för att kunna beskriva sina känslor och bli en hel människa.

Så när mina barn skriver sagor jublar jag inombords. Och när dom hittar på svordomar känner jag stor glädje. Till och med när dom i vredesmod skriker könsord känner jag en faderlig stolthet. Det är bara ett uttryck som jag förbjudit i huset. Ett ord som ger en omedelbar lavett över örat - "Tibrosonen". Där drar jag min mycket skarpa gräns som curlingförälder.

Oh, Jesse, you can always sell any dream to me

2009-09-04T11:13:00.005+02:00

Rickard: Nu talar jag direkt till dig Johan. Skriv ut och sätt upp det här fotot i snedtaket i ditt flickrum. Innan US Open hade Jesse Witten inte vunnit en enda ATP-match i sitt liv. Nu är journeymannen i tredje omgången mot Smuts! Vad var det Joshua Kadison sade? Jesse paint your pictures ´bout how it´s gonna be.

Blod, svett, men inga fler tårar

2009-09-03T23:14:00.004+02:00

Rickard: Tack det räcker nu. Igår var det Larcher De Brito som började böla när hon låg under mot Na Li. Och nu föll tyskan Lisicki ihop storlipande när hon hade matchboll emot sig. Snälla Eurosport, om jag hade velat se kvinnor gråta skulle jag gått på Almodóvars nya skräp nere på Saga.

Så, antingen ger ni mig mer danskt lammkött eller så släpper ni in männen nu.

TV4-fällan

2009-09-03T16:30:00.005+02:00

Rickard: Hur i helvete uttrycker jag mig? Den fjärde punkten i föregående inlägg. När jag läser den nu igen hör jag hur den låter som en putslustig "Kanon och Kalkon"-are ur TV4-Sporten. Ni måste säga ifrån när ni ser sånt där.

Dag 3 - WTA-special

2009-09-03T14:47:00.007+02:00

Rickard: Eftersom Eurosport hatar män mer än Gudrun Schyman, kan jag bara sammanfatta damerna dag tre.

Hon låter som en livrädd duvhak, ser ut som en kärring som springer Tjejmilen för skojs skull men spelar som en stjärna. Jag vet inte vad jag ska tycka om Tantarenka.
Om Clijsters vore ett köksredskap skulle hon vara "The Magic Bullet Blender". Mauresmo liknar mer en slö potatisskalare.
Stosur utan glasögon är som Bamse utan dunderhonung. Snäll och fullständigt ofarlig.
För knappt två år sedan blev Anna Chakvetadze bakbunden och rånad i sitt hem. Då låg hon sexa i världen. Nu ligger hon på plats 68 och har inte nått längre än andra omgången i en Slam sedan Wimbledon förra året. Vad lär vi oss av detta? Att bli fritzlad hjälper sällan karriären.

* Och för er som undrar. Jag följer aldrig Feds första två matcher i en Slam. Jag mår bara dåligt av att se hans 7-5-slaffsande mot någon imponerad lallare. Den första veckan studerar jag bara hans frisyr och outfits.

See you around!

2009-09-03T12:44:00.004+02:00

Rickard: Det är dags att ta adjö nu. Jag hade en tanke om att åka ned till Paris i november och ta farväl av dig på riktigt, men efter gårdagens sorti känner inte det behovet längre. Skulle tennismatcher spelas över ett set skulle du fortfarande vara rankad som nummer ett. Men nu gör dom inte det. Och när du lämnade Louis Armstrong igår förstod jag att tårdrypande ovationer inte hör hemma i vår vänskap. Med Agassi 2006 var det annorlunda. Han behövde ett gråtmilt avslut med stora ord och varma känslor för att säga hej då. Elegance is an attitude.

Hundratals sönderslagna racketar, utbrott mot domare i parti och minut, sarkastiska intervjuer och uppladdningar med sprit, kvinnor och sång. Allt omslutet av lika stora delar charm, distans, humor och intelligens. Detta är ditt arv. Attitude is elegance.

För drygt fem år sedan hade den franska tidningen L´Equipe en intervju med det då 18-åriga tennislöftet Dinara. Intervjun gjordes av den sex år äldre brorsan Marat, och som avslutning frågade han henne vad hon egentligen tyckte om honom. Hennes nakna och kärleksfulla svar bekräftar allt jag någonsin känt.

- Your my God. When you play, I love watching you. When you lose, I´m even sadder than when I lose. When you´re hurt, I suffer. When you talk to me, I drink your words. When you come to see me playing I´m beside myself with joy."

Spanjor på glid

2009-09-02T22:41:00.004+02:00

Rickard: Nej, nu ringer jag mamma Nadal! Hennes son har ju slutat att äta och börjat hänga i kriminella kretsar. Och nu ser jag dessutom att han leker med någon knarkare på Arthur Ashe-banan.

Dag 2

2009-09-02T14:02:00.007+02:00

Rickard: En helt okej öppning av årets sista slam. Gårdagens trevligaste matinéföreställning var Dent mot Lopez och kvällens bilolycka stod Safina för. Och i övrigt?

Agassi, min kobente hjälte, var igår tillbaka och höll låda på Flushing Meadows. Bland annat berättade han att 100 procent av alla som gått ut ur hans skola har blivit antagna till college. Allt annat hade förvånat mig.
Blake kommer inte att vinna fler matcher i sin karriär än vad Safin kommer att göra.
Jag tar hellre 20 år av amfetamin-missbruk än går igenom det Ivanovic kände inombords under tredje set igår.
På temat fläckiga ryggtavlor gillar jag Nandos tassar mycket mer än Venus´ kurbits.
Mot Smuts såg Ljubbe faktiskt ut som de 46 år han egentligen är.
När Aids står och vaggar med öppen käft inför serve-returerna känner jag mig som Liam Norberg 1991 inombords.

August recap

2009-09-01T16:20:00.005+02:00

Rickard: Det är i tennisen jag hittar min frihet, min livsnerv. Kontrasterna blir aldrig större än på en tennisbana, dofterna aldrig starkare. Och när jag gör mig redo för tävling förhöjs varenda ett av mina sinnen till max. Adrenalinet, spänningen. Jag blir ett utsvultet, afrikanskt rovdjur på det röda gruset. KM i år var inget undantag.

Jag sprang, jag gled, jag skrek. Jag gjorde allt jag kunde.

Någon vecka senare går jag in på Gul Instinkt igen. Jag är skäggig och dras fortfarande med en höftskada från KM. Folk är upprörda, häcklar och skäller på oss. Jag trodde att jag hade kommit hem. Hem till tryggheten, till människor som skulle förstå mig. Nu känner jag istället avsmak för det som en gång var mitt hem. Kommer vi att kunna hitta tillbaka till varandra, tänker jag nu. Vi får se om US Open kan ge mig svaren.

Du och jag Ron. Du och jag.

Diskrepans

2009-08-03T11:32:00.003+02:00

Rickard: Ja, nu gäller det att komma i form inför US Open. Toppatleterna på ATP- respektive WTA-touren förbereder sig. Lite olika.

Yellow Instinct Clothing

2009-07-31T15:41:00.006+02:00

Rickard: Kul! Ni verkar vara en bunt som vill ha en t-shirts. Några förhandsanmälningar till och vi är hemma, se till att trycka iväg ett mejl. Och ni som har åsikter om hur den borde se ut, kom ihåg att det här bara är början. Inom kort öppnar vi en flaggskeppsbutik på Birger Jarlsgatan.

T-shirt någon?

2009-07-29T12:31:00.008+02:00

Johan och Rickard: Vi har gått och skaffat oss varsin Gul Instinkt-tischa, och vi trivs alldeles ypperligt! Om ni är intresserade kan vi nog skaka fram ett par exemplar till. Allt beroende på intresse. Så här ser den ut i alla fall:

Passar lika bra till fest såsom till träning.

Pris: 80 riksdaler + frakt
Storlekar: XS/S/M/L/XL

Släng iväg ett mail till bakfyllenalle@gmail.com om ni vill ha en.

Emblemet i närbild.

Att veta sina begränsningar

2009-07-25T18:06:00.007+02:00

Rickard: Ibland blir det så fel när två människor teamar upp. Och då tänker jag inte bara på avarten dubbeltennis. Även inom musikhistorien har folk försökt sig på detta med mycket blandat resultat. Här är några skräckexempel:

- The Cardigans och Tom Jones med "Burning down the house"

- The Mo och den där svarthåriga tjejen med "Nostalgia Locomotiv"

- Paul McCartney och Stevie Wonder med "Ebony och Ivory"

Men listan kommer att behöva göras längre för nu har Smuts och Ivo beslutat sig för att ge ut en raplåt ihop. Jo, du läste tyvärr rätt. Djokarlovic ska göra balkansk hiphop tillsammans. Och om vi utgår från den dänga som doktorn gav ut förra året, ja då har vi något tämligen vansinnigt att se fram emot.

Born on the Twenty-Fourth of July

2009-07-24T09:59:00.004+02:00

Rickard: I Terminator 3: Rise of the Machines var det just idag som det stora kärnvapenkriget skulle bryta ut. Så ser det inte ut att bli, så till vida inte Hillary Clinton fuckar ur fullständigt efter att ha blivit kallad "lustig tant" av Nordkorea.

Nej, idag blev istället den dag då vi höjer våra glas för Loa Falkman och Myla och Charlene Federer. Stort grattis!

Det handlar om timmar nu!

2009-07-23T11:07:00.003+02:00

Rickard: Ok allihop, dags att springa till NK och köpa guld, rökelse och myrra! Ta sedan första bästa åsna eller flyg till Zürich. Det är bara att följa den starkast lysande stjärnan på himlavalvet.

Storhetsvansinne

2009-07-23T09:39:00.005+02:00

En bild som kommer att eka i evigheten.

Johan: Glöm vad jag har sagt om Federers jacka eller Smuts zorro-mask. Det här slår allt. Bara kolla in blicken. Han tror ju att han ÄR Maximus! De gamla romarna vänder sig i sina gravar.

Svintennis

2009-07-21T23:47:00.009+02:00

Rickard: Jeff Tarango och Michael Stich är tillbaka på ATP-touren. Men det är inte det enda som gör att allt just nu känns trött och äckligt. Det verkar nämligen som att kyssjukan sprids som en löpeld på touren också. Och då pratar jag inte om den hångeltyp som gör att man blir hög på kokain, utan om den slemmiga varianten som ger körtelfeber.

Först var det värddjuret Ancic som fick det ett par gånger. Sedan var det Federers tur att utveckla bölder i ansiktet. Och nu när Isner precis kommit tillbaka från skiten, ja då har Dokic åkt på det. Jag vill inte veta vad som händer på spelarhotellen, men jag kan konstatera att när Mooraj fått svininfluensan, vilket bara är en tidsfråga, kommer det att ta max två veckor innan man får sätta hela tenniscirkusen i karantän.

Boktips: Cocaine Kiss

2009-07-15T22:44:00.004+02:00

Rickard: Det är industrisemester och man behöver lite god lektyr till hängmattan. Årets pärla är dock inte signerad Håkan Nesser vars sjuka hjärna jag annars trivs så väl ihop med. Jag syftar inte heller på Björn Hellbergs nya smörja eller deckardrottningarnas urin. Nej, sommarens mest spännande deckare står lite oväntat ITF för. Cocaine Kiss utspelar sig under en het vinternatt i Miami där droger, kvinnor, musik och synd möter en ung naiv fransman. Jag kan lova er att ni inte kommer att kunna slita er från den här novellen.

Ladda ned Cocaine Kiss här!

Svensexa med Safin

2009-07-15T17:04:00.003+02:00

Rickard: Marat, fixar du in två red bull och vodka till, för nu kommer vi ned!

Med en sån vän behöver man inga vänner

2009-07-14T02:39:00.005+02:00

Rickard: Jag har åkt på svininfluensan mitt under brinnande grussäsong. Jag är ynklig, febrig och ensam och svinet äter långsamt upp allt levande kött. Det är nu jag önskar att jag hade haft Roger vid min sida.

Som när Blake vid prisceremonin i Indian Wells 2006 berättade att:

- Federer was the only player who sent me a note when I was in the hospital, recovering from a cracked vertebra in my neck.

Eller som när Wawrinka hade skadat knät i februari i år och fick frågan om Fed hade hört av sig:

- He calls me every day, even several times. That´s nice.

Alsterback om vart världen är på väg

2009-07-13T18:35:00.007+02:00

Johan: I helgen drar vi till Båstad för att titta på Potito och grabbarna in the flesh. Och apropå Båstad så var jag inne hos vår gamla arbetsgivare idag och lurkade runt lite. Det händer ju inte särskilt mycket där men så idag hade Alsterback, en gammal favorit, lagt upp ett nytt alster. Jag citerar ett stycke:

Men visst har det redan festats en del under helgen bland partydjuren. Det som är mest anmärkningsvärt i år är att många av den yngre generationen tjejer som är som inventarier under tennisveckan verkar ha glömt att packa hela väskan med kläder…eller helt enkelt glömt bort att packa ner brallor. För att se 80 % av dessa i 20-25 års åldern springa runt i kjolar som knappt når nedan för den eventuella troskanten är beklämmande. Samhällets press på denna grupp är på tok för pressad. När skall det slutas att tro att Big Brother, Slitz eller en ormgrop i TV är rätt väg för att nå framgång? Medias ansvar är enormt i denna fråga.

Antingen så vet den falska präktigheten inga gränser i tennisklubbsverige eller så menar han fullt allvar. Kul vilket som. Men om vi nu leker med tanken om att han faktiskt menar allvar, då säger jag så här: ärligt talat Alsterback, oss grabbar emellan, det gör väl inte ont i ögonen?

Immortality

2009-07-12T17:44:00.007+02:00

Rickard: Nog för att Titanic var en fantastisk film men... Jaja, grattis Céline!

Kom tillbaka

2009-07-12T02:16:00.004+02:00

Johan: Vad vore Akilles utan sin häl? Vad vore universum utan svart materia? Vad vore Lance Armstrong utan cancern? Vad vore Woody Allen utan sin gubbsjuka? Vad vore Nelson Mandela utan apartheid? Vad är Federer utan Nadal?

Svaret är: något helt annat. En kraft behöver alltid en motkraft. Och därför ska jag personligen åka till Mallorca inom kort och se till att vi får den här spanjoren på fötter igen.

Sommartorka

2009-07-10T11:08:00.005+02:00

Rickard: Aftonbladets löp igår handlade om att Glenn Hysén går arbetslös. Jo tack, nu råder verkligen sommartorka. Så även i tennisvärlden. Till och med BBC Sport tycks ha svårt att fylla sina dagar med något vettigt. I brist på nyheter har de nu tagit fram nedladdningsbara masker till Halloween i oktober.

Post-wimbledon-syndrome

2009-07-08T12:59:00.006+02:00

Rickard: Det är lite tungt nu. Post-wimbledon-syndrome har slagit till. Vetskapen om att det dröjer ända till den 10 augusti innan man får se Federer och Nadal igen är inte lätt att bära. Men säg det själsliga hål som inte går att fylla. En sväng till shoppen på lunchen och nu är jag lyckligare än Gasquet på kokain!

Back to the future

2009-07-06T22:24:00.004+02:00

Rickard: Den här mannen heter Gil Reyes, en legendarisk fystränare som fick Agassi att mjölksyrespy sig tillbaka till världstoppen. Han är också den enda anledningen till att Verdasco ligger på topp 10. Men han är framför allt ohyggligt lik en lirare jag känner. Hårmanen, blicken, tuttarna, hållningen och inte minst mysbyxorna. Möt Gul instinkt-Johan om 22 år.

Emotionellt dränerad

2009-07-06T16:56:00.006+02:00

Rickard: Jag ville att Fed skulle vinna igår. Som fan. Men när han hade vunnit önskade jag att han hade förlorat. Rövspel ska inte belönas med guldkantad historieskrivning. Och vi kan inte förneka det även om vi vill. Och helvete vad jag vill. Men det blev smärtsamt uppenbart att den här segern var vardagsmat för honom. Den måttfulla glädjen efter matchbollen, sättet han slentrianmässigt tog emot bucklan, det banala och trötta talet. Det var som om Robredo hade vunnit en kvartsfinal i Vina del Mar. Och bakom honom stod en man som såg sin sista chans att bli odödlig, dö. Det kändes i hela hjärtat och helt plötsligt sörjde jag mer med Roddick än gladdes för Federer.

Det var inte så här jag trodde nummer 15 skulle kännas. Men idag känner jag mer tomhet än lycka.

Middle Saturday

2009-07-03T12:15:00.004+02:00

Rickard: Fantastisk tennisdag i Wimbledon idag, not so much imorgon. Bröderna Williams framgångar visar på ett otäckt sätt hur damtennisen har gått i stå. Det är som att vi på söndag skulle ha en herrfinal mellan Agassi och Rafter.

Lika tragiskt som det är att 40 kilo röv bakom varje slag fortfarande äger, lika intressant är det att höra Serena resonera om sig själv ur ett genusperspektiv:

- My forehand didn´t show up today. I think he went to Hawaii. But I´ve called him and asked her, I should say, to come back for the final.

Inte på jakt efter den tid som flytt

2009-06-30T22:50:00.005+02:00

Johan: Jag vet inte vad ni har gjort för att förtränga gårdagens kvällsmatch men själv lade jag upp dygnet så här:

01.00: Tvättade ögonen med syra innan jag gick till sängs.

08.00: Våldtäktsduschade en timme i skållhett vatten.

18.00: Sandpapprade hornhinnan i 20 minuter innan kvällsmaten.

Och ändå, varenda gång jag sluter ögonen denna fasansfulla bild:

True love

2009-06-29T13:57:00.004+02:00

Rickard: Ja, jag älskar honom svärmor.

Dagens outfit

2009-06-28T23:59:00.003+02:00

Johan: Robin Söderling, Sverige, ger oss en lektion i personlig stil inför morgondagens match.

Frisyr: Dansk, med diadem såklart.

Tröja: Svalt beigegrå, i det närmaste avantgardistisk skapelse med ribbstickade armar och fina jeansdetaljer i krage och på bröst.

Nationalistisk propaganda

2009-06-28T17:54:00.003+02:00

Rickard: "Oberoende liberal" my ass. Där fick DN en prenumerant mindre.

Scener ur ett äktenskap

2009-06-28T10:43:00.004+02:00

Johan: Inatt, 01.00:

Flickvän: Så du är på det humöret...

Jag: Va? Jag ligger här borta??

*Ett skrik hörs i sovrummet

Flickvän: Varför i helvete har du racket med dig I SÄNGEN!?!?

Jag: Men det är väl inte så farligt? Det är faktiskt Fed...

Flickvän: Tyst. Du är sjuk.